Med medeltiden kom den katolska kyrkan till vår region. Åbo stift grundades redan år 1276. Kyrkobyggen påbörjades i de tre storsocknarna Närpes, Mustasaari och Pedersöre. Eftersom landskapet var glest befolkat, hade människorna lång väg till mässan. Kyrkstigar trampades upp på många håll. Dessa stigar har vuxit igen och landskapet har förändrats. På många håll har ändå kyrkstigarna fungerat som kontaktleder också långt efter medeltiden. Kunskapen om stigarna och landskapet har hållits vid liv genom århundraden.
Kyrkvägen i Kvevlax är vädokumenterad tack vare en grupp hembygdsaktiva med fotograf och lokalhistoriker Mikael Herrgård som primus motor. Genom att lägga ett pussel av muntlig tradition, platsnamn, arkeologiska fynd och bevarade vägavsnitt, har han i ord och bild kartlagt den gamla kyrkvägen från Kvevlax till Kapellbacken i Mustasaari.
Kvevlax var under medeltiden ett utpräglat skärgårdslandskap, och stora delar av kyrkfärden företogs följaktligen med båt. Troligen använde man skötbåtar och, i träskmarkerna, flatbottnade ökstockar som färdmedel.
Vi gör nedslag på fyra platser vid kyrkvägen: i Vassor, vid Hamnmossen, vid Vilanbacken och vid slutdestinationen Kapellbacken.
Kyrkfaret:
Vassor var på medeltiden en ö och färden mot Kapellbacken inleddes givetvis med båt. På den fantastiska norrskensbilden skymtar två av de holmar som redan under medeltiden stack upp ovanför vattenytan. Namnen Tiondholmen (till vänster) och Likören (i mitten) torde vittna om kopplingar till såväl kyrklig skatteuppbörd som begravningsplats. Likören har sandjord, vilket har kunnat utnyttjas när de döda skulle begravas.
