Namnet Kyrkkullören syns tydligt på lantmäterikartan över Socklot från år 1753. Ett exemplar av kartan finns bland annat vid Riksarkivet Vasa. Foto: Heikki Rantatupa.
I hundratals år har en plats i norra Socklot kallats Kyrkkullören. Ännu i mitten av 1950-talet levde detta namn kvar i folkmun, även om namnet inte fanns på några kartor. Men på kartor från 1700-talet finns den tydligt markerad med benämningen ”Kyrkkullörn”. Den har under medeltiden utgjort en liten holme i den framväxande kustbyn. Historikern K. V. Åkerblom kallade på 1950-talet platsen för ”Kyrklösbacka”, vilket ju snarast torde avspegla att platsen aldrig har haft någon kyrka.
Men om vi följer Åkerblom kan platsen ha en spännande koppling till den katolska kyrkans framväxt i vår region. I glest befolkade trakter fanns det varken tillräckligt med byggare eller kyrkobesökare. Biskopen i Åbo stift önskade givetvis ändå att människorna skulle nås av Guds ord. Det finns intressanta dokument som berättar att självaste påven gett biskopen av Åbo tillstånd att låta sina präster förrätta mässan vid flyttbara altaren. Det är mycket möjligt att just denna plats i Socklot varit en predikoplats utan kyrka.
Landhöjningen har gjort att platsen idag är väldigt osynlig i terrängen. Den plats som förknippats med ordet ”kyrka” finns i skogsområdet i mitten av bilden. Grustäkt i området har förvandlat miljön i grunden och skapat den vattenreservoar som syns till höger. Spåren från medeltiden är nästintill osynliga, men kyrkkullören ruvar på en hemlighet och fortsätter fascinera.
