En spismur vid Åsmusbacken minner om ett hus som stått på platsen. Muren är dock av sentida datum. På 1300-talet låg bosättningen uppe på backen, inte exakt på denna plats.
Den sjuåriga Helena från Karlaby gård i Pedersöre socken försvann när hon gick med korna på vall en vårdag år 1375. Familjens förtvivlan var stor, men efter tio dagar i skogen återkom hon oskadd till sitt hem, efter att fadern hade bett till Fru Birgitta som kort senare blev helgonförklarad. Fadern Lars och grannarna Björn och Weroleon samt Summepace från Asmundaby, alltså Åsmus, vallfärdade till Vadstena för att vittna om miraklet, och berättelsen blev upptecknad i klostret.
Mer än 550 år senare sprang en liten flicka, Sally, omkring på samma marker där Helena en gång vandrat. En lång tid hade gått sedan miraklet i Karlaby, landskapet var annorlunda och omgivningen präglades av den livskraftiga staden, grundad år 1620, som fått namn efter Helenas hemgård.
Sally härstammar på mödernet från Åsmus gård som enligt forskarna är samma plats – Asmundaby – som nämns i mirakelberättelsen från 1370-talet. Sally hade hört berättelsen om Helena av sin mormor, född på 1870-talet, som i sin tur hade hört den av sina farföräldrar som var födda i början av 1800-talet. Mormodern kunde också berätta om ett sigillbrev från Vadstena som bevarats vid Åsmus under århundraden, men som tyvärr förstörts i en brand på 1800-talet. Lyssna på Sally nedan!
Historien om Helena är känd och har bland annat varit tema för en av KulturÖsterbottens animerade kortfilmer. Men det är bara Sally som hört historien berättas. Oerhört fascinerande att en historia levat kvar i muntlig familjetradition så länge!
Backen där Åsmus ligger är en kulturhistorisk miljö som också är klassificerad som en arkeologisk fyndplats. Den murade spisen som funnits i ett idag försvunnet hus påminner om äldre tider, dock långt yngre än medeltiden. På Åsmusbacken finns idag nyare bostadshus.
Men Helenas fotsteg hörs än på platsen, om man lyssnar.
