Våra tidigaste kyrkor, predikohus, är sannolikt fiskar- och sjöfararkapell som byggts på öar och skär vid kusten. Dessa enkla kapell har förstås inte varit byggda i sten och få - eller inga - arkeologiska lämningar finns bevarade.
Längs kusten är många platser förknippade med en kyrklig tradition. Eskilsö utanför Kaskö är en sådan sägenomspunnen plats, som också gjort avtryck i den skriftliga historieskrivningen.
På en 1700-talskarta över Kalax by i Närpes, dit Eskilsö hör, finns en markering om ”grundmurar efter en gammal kyrka å Eskilsö”. Gamla uppgifter finns också om fynd av en begravningsplats i anslutning till kapellet. Lokalhistorikern Karl Ivar Nordlund antar att kapellet skulle ha byggts under tidigt 1300-tal, innan man på Prästön – där också dagens kyrka ligger – började resa en större kyrka för socknen.
Eskilsö, som idag egentligen heter Eskön, är numera sammanvuxen med den ytterom liggande Ängsön. Ännu för några hundra år sedan var de två skilda öar, och den östligare holmen erbjöd en skyddad hamn längs kustfarleden, i vars närhet ett kapell mycket väl kan ha byggts. Det finns antagande om att Finlands sista katolska biskop Arvid Kurck skulle ha tagit i land också här på sin flyktresa från Kustö år 1522.
Idag finns Skärmans sund där kapellfararnas ankarplats troligen låg, och vi kan inte se några spår av kapellet. Men flygbilden visar klart hur lägligt kapellet måste ha legat med tanke på farleden längs kusten. Bilden är tagen från norr och kapellet har alltså legat på Eskön till vänster. Kapellet låg också nära infarten till socknen och den framväxande Prästön, där kyrkan sedan kom att byggas.
