Under medeltiden är det enskilda gårdar, byar och socknar som först träder fram i arkivmaterialet. ”Österbotten” dyker, i olika former, upp först under sent 1400-tal. Landskapet lydde under biskopen i Åbo stift och under hövitsmannen på kastellet i Åbo. Norr om Åbo – och söder om ”Österbotten” - låg landskapet ”Satagundia”, dvs. Satakunta, som dyker upp i urkunderna från och med 1330-talet. Medeltidsstaden Ulfsby grundades där år 1365 av kung Albrekt av Mecklenburg, som också betraktas som grundare av Korsholms slott, då han uppmanade till rivning av ett fäste i Kumo så att positionerna kunde flyttas norrut.
Gränsen mellan Österbotten och Satakunta var förstås inte huggen i sten. Till exempel hörde Närpes socken länge under Ulfsby i fråga om den världsliga förvaltningen. De sydligaste utposterna av Närpes orienterade sig länge mot Satakunta. Kustbyn Skaftung var en gränszon. I sekler har gränsmarken ”Rågården” i Skaftung levat i muntlig tradition, och uppgifter om ”Rågården” stämmer också överens med markeringar på äldre, om än eftermedeltida, kartor.
På Petter Geddas karta från år 1695 ser en linje ut att vara dragen här, mellan ”Österbotten” och ”Norre Finland” (!). På Claes Claessons karta från år 1650 noteras en ”Rågång som Lappfierdz Bönderne föregiffwa” och gränsen till ”Biörneborgz Lähn”.
Även om ”Rågården” lever kvar i muntlig tradition än idag, är den inte särskilt synlig i terrängen. Men det är spännande att en landskapsgräns troligen gått just här! Flygbilden visar en gräns mellan skogslandskap och öppen ängsmark, med Skaftungvägen till vänster.
