I Lillkyro, vid gränsen till Vörå, finns en kuslig plats alldeles intill väg 718. Det finska namnet ”Mestoosplassi” berättar vilken plats det är fråga om – en avrättningsplats (från finskans ”mestata”, halshugga). Det handlar om en klippa där många huvuden fått rulla under flera hundra år. Arkivmaterial bekräftar många dödsdomar, men närmare uppgifter om avrättningarna just vid Mestoosplassi har vi inte.
Det är känt att Mestoosplassi varit i användning från och med 1500-talet ända till år 1825. Troligen har platsen kunnat användas som avrättningsplats redan tidigare, men vi har inga medeltida källor som berättar om detta.
Eftersom medeltidens Österbotten var så glest befolkat, och bysamhället ännu inte vuxit fram, är det osannolikt att straff skulle ha utfärdats här i större grad under medeltiden. Men den kusliga platsen har onekligen erbjudit en lämplig miljö för avrättningar.
Vi förknippar ofta medeltiden med grymma straff som stegel och hjul och galgbackar där brottslingar hängdes offentligt, ”androm till varnagel”, dvs. som avskräckande exempel på hur det kunde sluta ifall man inte skötte sig. Hängning var också en skamlig avrättningsmetod, medan halshuggning ansågs humanare.
Många av de ohyggliga straffen kom ändå att huvudsakligen tillämpas efter medeltiden. Under medeltiden var bötesstraff vanligast. Synen på lag och rätt var väldigt annorlunda jämfört med idag. Stöld kunde ge hårda straff, medan man – beroende på omständigheterna – ibland kunde klara sig bättre trots att man begått brott mot liv.
