Det finns ungefär hundra bevarade arkivdokument som direkt berör Österbottens medeltid, dvs. dokument där österbottniska gårds- eller byanamn, sockennamn och personer nämns i olika sammanhang.
Under början av 1400-talet dyker namnet Trast upp i över tio urkunder. Vi möter ”Poual Trast” som ägt ett gods i ”Pyhælax j Nerpis sokn”, och sonen Fredrik Trast som gjort prästkarriär i Åbo stift. Fredrik Trast dyker upp bland annat i brevet till Olof Nilsson i Socklot, där just hans fädernegods i Pjelax nämns.
Vad vet vi då om familjen Trast, och hur kommer det sig att just de gjort sådant avtryck i vår medeltidshistoria? Pavel, eller Paul, Trast var troligen en rätt välbeställd bonde i Närpes. Hans söner hade uppenbarligen läshuvud, och Pavel hade möjlighet att låta dem fara ut i världen för att utbilda sig. Även om det var ovanligt på medeltiden, var det inte omöjligt för en bondson att bedriva studier. De inledde oftast sin bana som lärlingar hos den lokala kyrkoherden, varefter de färdades vidare mot Åbo katedralskola och ända ner till kontinenten.
Sammanlagt kom ungefär 160 finländare att studera vid europeiska universitet under medeltiden. Bröderna Rötger och Fredrik Trast studerade i Paris, vid högmedeltidens största universitet, Sorbonne i slutet av 1300-talet. De var synbarligen mycket framgångsrika studerande, för efter magistersexamen kom de att verka som lärare för nyanlända nordiska studenter i Paris. De bodde sannolikt i ett ”nordiskt studenthus” tillsammans med studerande från Linköpings stift. Rötger och Fredrik Trast följde på nära håll den katolska kyrkans utmaningar, bland annat kring påveämbetet som åren 1309-1377 varit förlagd till Avignon men flyttats tillbaka till Rom.
Åtminstone Fredrik Trast verkade kring sekelskiftet 1400 under en period som kanik, alltså lärare vid Åbo katedralskola, och hade därmed inflytande över prästutbildningen i hela Åbo stift. Hemkommen från Paris verkade han som domprost i Åbo under många år, liksom också brodern Rötger.
Nya generationer av Pjelaxbor lär känna bröderna Trast tack vare den minnessten som byaföreningen rest på 1970-talet. Stenen finns på gården till Pjelax daghem och skola. Skolgården ligger nedanom den kulle där medeltidens ”Pyhälax” låg, ett stycke ifrån den plats där vi kan anta att sönerna Trast lekte som barn för över 600 år sedan.
